Hjärnskada

En hjärnskada uppstår av ett yttre slag eller en stöt mot huvudet som stör hjärnans normala funktion. Lätt hjärnskada, eller hjärnskakning, är den vanligaste formen och uppstår ofta i trafikolyckor, fall eller kontaktsport. I Finland konstateras omkring 15 000–20 000 hjärnskador årligen. Alla åldersgrupper är utsatta, men unga vuxna och äldre tillhör riskgrupperna.

Symtom på lätt hjärnskada är kortvarig medvetslöshet eller förvirring, huvudvärk, illamående, balansproblem, ljuskänslighet och trötthet. Symtomen kan vara i dagar eller veckor. Svår hjärnskada kan orsaka långvarig medvetslöshet, minnesförlust, kognitiva förändringar, personlighetsförändringar och motoriska störningar, som kan vara permanenta.

Hjärnskada orsakas av en mekanisk kraft som får hjärnan att röra sig inne i skallen eller som orsakar direkt vävnadsskada. Sekundära skador kan orsakas av svullnad, blödning eller syrebrist. Risken ökar av tidigare hjärnskador, alkoholanvändning och kontaktsport utan lämplig skyddsutrustning.

Diagnosen börjar med en neurologisk undersökning och bedömning av GCS-poängen. Datortomografi görs om intrakraniell blödning misstänks. Magnetkameraundersökning behövs vid långvariga symtom efter lätt hjärnskada. En neuropsykolog bedömer kognitiva förändringar och en neurolog samordnar vården.

Vid lätt hjärnskada är vila och en gradvis återgång till normala aktiviteter centralt. Om symtomen kvarstår behövs multiprofessionell rehabilitering: neurologisk fysioterapi, arbetsterapi, neuropsykologisk rehabilitering och talterapi bildar rehabiliteringsteamet. Vid svåra skador är intensiv rehabilitering avgörande för återhämtningen.

De flesta lätta hjärnskador läker helt inom några veckor. Efter en hjärnskada ska symtomen inte förringas: om huvudvärk eller kognitiva symtom kvarstår längre än en månad är det skäl att söka professionell bedömning. Återhämtningen är ofta en långsam process, men betydande framsteg kan ske långt efter skadan.