Knäbesvär

Knäbesvär är mycket vanliga och omfattar ett brett spektrum av tillstånd. Artros i knäet är den vanligaste ledsjukdomen hos äldre, och korsbandskador samt meniskskador hör till de vanligaste skadorna hos idrottare. Uppskattningsvis har var femte finländare över 45 år någon grad av knäartros.

De vanligaste symtomen är smärta i knäet, svullnad, stelhet särskilt på morgonen eller efter långvarigt sittande samt nedsatt rörlighet. Vid artros förvärras smärtan i trappor och på ojämnt underlag. Vid en akut skada, såsom en främre korsbandsskada, kan knäet ge vika och svullna snabbt. Vid meniskskada är smärtan ofta lokaliserad på knäets inre eller yttre sida.

Hos unga idrottare är den vanligaste orsaken ett akut trauma, såsom en kontakt- eller hopp-landningsskada, som kan skada främre korsbandet, menisken eller ledbanden. Hos medelålders och äldre personer är den vanligaste orsaken att artrosen framskrider på grund av slitage på broskytan. Riskfaktorer är övervikt, upprepade rörelser, tidigare knäskador och ärftlig benägenhet för artros.

Diagnosen baseras på en klinisk undersökning som omfattar mätning av rörlighet, stabilitetstester och smärtprovokationstester. Röntgen visar förträngning av ledspringan vid artros, medan magnetundersökning behövs för att påvisa mjukdelsskador såsom menisk- eller korsbandsskador. En ortoped eller idrottsmedicinsk specialist bedömer behovet av kirurgisk behandling.

Konservativ behandling är förstahandsval både vid artros och många akuta skador: fysioterapi, stärkning av lårmusklerna, vikthantering och vid behov antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel eller kortikosteroidinjektioner. En ACL-skada kan behandlas konservativt hos mindre aktiva patienter eller operativt med titthålsoperation hos idrottare. Vid artros är ledprotesoperation en mycket effektiv behandlingsform när konservativ vård inte längre räcker.

Prognosen är i allmänhet god när behandlingen påbörjas i tid. Fysioterapi efter operation är avgörande för att återställa funktionen. Smärta i knäområdet bör inte ignoreras om den varar längre än en månad, om knäet svullnar upprepade gånger eller om gångförmågan försämras.