MS-sjukdom

MS-sjukdom, eller multipel skleros, är en kronisk autoimmun sjukdom i centrala nervsystemet och en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna hos unga vuxna. I Finland har 13 000–15 000 personer MS-sjukdom, och omkring 400 nya fall diagnostiseras årligen. Sjukdomen diagnostiseras oftast mellan 20 och 40 års ålder och är vanligare hos kvinnor än hos män.

Symtomen varierar mycket mellan individer och beroende på sjukdomsform. Typiska symtom är trötthet, muskelsvaghet eller stelhet, balans- och koordinationsproblem, synstörningar, känselstörningar i extremiteterna, urinvägsbesvär samt kognitiva förändringar som minnes- och koncentrationssvårigheter. Den skovvisa formen är vanligast: försämringsperioder varvas med återhämtningsperioder.

MS-sjukdom är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret skadar nervcellernas myelinskida i hjärnan och ryggmärgen. Den exakta orsaken är okänd, men ärftliga faktorer, D-vitaminbrist, Epstein-Barr-virusinfektion och rökning ökar risken att insjukna. I Finland är förekomsten hög i internationell jämförelse, vilket kan ha samband med D-vitamintillgången på nordliga breddgrader.

Diagnosen baseras på en klinisk neurologisk undersökning, magnetkameraundersökning av hjärnan och ryggmärgen samt lumbalpunktion. En neurolog diagnostiserar MS-sjukdom enligt McDonald-kriterierna och bedömer den mest lämpliga läkemedelsbehandlingen. Tidig diagnos och behandlingsstart är viktiga för att bromsa sjukdomens progression.

Behandlingen av MS-sjukdom har utvecklats avsevärt under de senaste decennierna. Immunmodulerande läkemedel bromsar sjukdomsförloppet och minskar skoven. Kortisonkurer används för att behandla skov. Symtombehandling omfattar spasticitet, trötthet, smärta och urinvägsbesvär.

Rehabilitering är lika viktig som läkemedelsbehandling: neurologisk fysioterapi upprätthåller rörlighet och balans, arbetsterapi stöder vardagens aktiviteter och talterapi hjälper vid sväljsvårigheter och talstörningar. Regelbunden motion är säker och förbättrar livskvaliteten, minskar tröttheten och bromsar försämringen av funktionsförmågan. Det är klokt att utan dröjsmål söka professionell bedömning när oförklarliga neurologiska symtom uppstår.