Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en progressiv sjukdom i nervsystemet där de dopaminproducerande nervcellerna i hjärnans substantia nigra långsamt förstörs. Det är den näst vanligaste progressiva neurologiska sjukdomen efter Alzheimers sjukdom. I Finland har cirka 14 000–18 000 personer Parkinsons sjukdom. Sjukdomen börjar oftast efter 60 års ålder, även om yngre personer också kan insjukna.

Typiska motoriska symtom är vilotremor (skakningar i händer eller fötter i vila), muskelstelhet, långsamma rörelser och försämrad balans. Gångsteget blir kortare och armarna slutar pendla när man går. Icke-motoriska symtom är ofta minst lika besvärande: förstoppning, sömnstörningar, depression, nedsatt luktsinne och kognitiva förändringar kan föregå de motoriska symtomen med flera år.

Parkinsons sjukdom orsakas av en störning i dopaminsystemet, vars exakta orsak inte är känd. Ålder är den största riskfaktorn. Miljöfaktorer, som exponering för bekämpningsmedel, kan ha en roll. Vissa genetiska förändringar har samband med sjukdomsdebuten, särskilt vid juvenil Parkinsons sjukdom.

Diagnosen är klinisk: en neurolog bedömer de motoriska symtomen och utesluter andra orsaker till tremor och rörelsestörning. En DaTSCAN-undersökning av hjärnan kan stödja diagnosen. Tidig diagnos är svår eftersom symtomen utvecklas långsamt.

Läkemedelsbehandling är hörnstenen i behandlingen av Parkinsons sjukdom: levodopa är det mest effektiva symtomlindrande läkemedlet och används ofta under lång tid. Andra läkemedelsalternativ är dopaminagonister och MAO-B-hämmare. Vid långt framskriden sjukdom kan djup hjärnstimulering (DBS) övervägas; det är en effektiv funktionell kirurgisk behandling.

Neurologisk fysioterapi är, tillsammans med läkemedel, en central behandlingsform: den hjälper till att upprätthålla rörlighet och balans samt förebygga fall. Styrketräning, dans och särskilt tai chi har visat sig vara fördelaktiga. Logopedi hjälper vid problem med röst och sväljning. Bedömning av en professionell är viktig redan i sjukdomens tidiga skeden så att behandlingen kan anpassas individuellt.