Symtom

Sen-smärta och tendinit

Sen-smärta och tendinit avser smärttillstånd som är förknippade med irritation eller inflammation i senorna. Senor är vävnader som förenar muskler med ben, och deras uppgift är att överföra musklernas rörelse som kraft till lederna. Typiska symtom är lokal smärta, ömhet och ibland svullnad i sensområdet, särskilt vid rörelse eller belastning. Till exempel är smärta i hälsenan, axeln eller höftområdet vanligt.

De vanligaste orsakerna till sensmärta i Finland är belastning, upprepade rörelser, små skador, åldrande och dålig blodcirkulation i vissa områden. Till exempel kan överbelastning i samband med idrott eller fysiskt arbete irritera en sena. Åldrande försvagar också senvävnadens förnyelse, vilket gör att besvär lättare uppstår. Ibland kan en inflammatorisk reaktion utvecklas i en sena, men ofta handlar det mer om en degeneration av senan än om en verklig inflammation.

Sensmärta är vanligtvis ofarlig och förbättras med vila. Om smärtan däremot blir långvarig, stör vardagen, orsakar kraftig svullnad, rodnad eller värme, eller åtföljs av plötslig funktionsförlust eller feber bör man söka en vårdprofessionell. En professionell kan undersöka symtomet och vid behov remittera vidare för undersökningar och behandling.

Yrkespersoner – Sen-smärta och tendinit

Vanliga frågor

När kräver sensmärta ett läkarbesök?

Om sensmärtan är kraftig, långvarig, försvårar rörelse eller åtföljs av svullnad, rodnad eller feber bör du söka en professionell bedömning.

Kan jag behandla tendinit hemma?

Ofta lindras mild sensmärta av vila, kylbehandling och minskad belastning. Om symtomen inte lättat inom några dagar bör du söka en professionell mottagning.

Vad beror sensmärta oftast på?

De vanligaste orsakerna till sensmärta är belastning, upprepade rörelser och små skador. Även åldrande och nedsatt blodcirkulation kan öka risken för sensmärta.

Kan sensmärta förebyggas?

Att ta pauser från belastning, stärka musklerna och öka rörelserna lugnt och gradvis kan hjälpa till att förebygga sensmärta. Fråga vid behov en vårdprofessionell om råd.